Ja hörreni. Livet är lite upp och lite ned, lite ut och lite in just nu. Sen vi kom hem från Frankrike har allt gått i 180. Vi står mitt i renoveringen av huset och flyttlasset från lägenheten går på torsdag. Varenda vakna minut går åt att jonglera en 9-månaders bebis, att göra vårt nya hem någorlunda fritt från slipdamm och samtidigt plocka ihop vårt liv och lägenhet i stan. Vi har också alla våra ägodelar nedpackade och spridda på tre olika ställen, vilket gör att kontrollfreaket i mig mår apa. Ingenting är där jag tänker att det ska vara eller där jag hade behövt att det fanns. Just nu försöker jag andas i fyrkant och tänka att om några veckor, är allt förhoppningsvis på sin rätta plats igen. * Rättelse. Några av våra saker ligger även utspridda på Göteborgs gator :) I huset är snart alla ytskikten klara för färg och det är så många beslut som ska tas just nu. Golvet som vi trodde vi kunde slipa ner har visat sig vara väldigt tunt. Så risken finns att vi behöver ett nytt trägolv på en av våningsplanen. Herregud alltså. När allt det här är klart kommer jag inte göra ett enda färgval eller inredningsbeslut under de närmsta 5 åren. Sen har jag också fyllt 30 och jag fick för första gången fira en födelsedag med min lilla familj. Kändes stort och fint. Jag blev så bortskämd hela dagen med allt från tårta på sägen… Till min favoritfrukost på stan. Det enda jag önskade av min trettioårsdag var att göra något ihop för Ferdinand och som familj. Vi besökte därför Universeum vilket var en stor succé... Kanske allra främst för att AI där tyckte att jag såg ut som 15 och inte 30 ;) Om det pågrund av detta blev årskort för hela familjen? Jajamen. Jag hade varit tydlig med att jag inte önskade min några presenter, att det var nog att fokusera på med hela renoveringen etc. Trots detta lyckades min man självklart både överaska mig och överträffa sig själv med present. På morgonen till tårtan fick jag nämligen denna. En helt magisk ring signerad Maria Nilsdotter. I opal, diamant och vitguld. Jag älskar den innerligt.Eftermiddagen och kvällen spenderades sen hemma hos mina svärföräldrar med delar av familjen. Vi skulle precis till att avnjuta årets första grill och utemiddag när… Den största av familjens hundar får syn på ett rådjur och drar med sig kvällens meny på köpet. Ni vet när man ser saker hända precis innan det sker och sen som i slowmotion i själva ögonblicket. Precis så var det med den här scenen. Man bara lät det hända på något sätt. Som tur var skrattade vi alla bara åt det och det blev ett dramatiskt och minst sagt minnesvärt avslut på en så fin födelsedag. Är så tacksam för min familj <3 En ynnest att bli så uppmärksammad och uppvaktad alltså.__Under min första helg som 30-åring har jag sen lyckats dra på mig ett diskbråck (fyfaaaan vad ont det gör) och Ferdinand börjat bli förkyld. Därav har blogg och allt annat fått ta en liten paus. Jag hoppas vara på andra sidan efter torsdagens flytt och jag hoppas också att ni har tålamod med mig och hänger kvar, för snart hörs vi mer frekvent igen. Puss!
