Kan inte du berätta hur du ”hittade” dig själv? Du känns så härligt trygg i dig själv. Gaah vad fint sagt. Jag är glad att det är så du uppfattar mig nu, det har verkligen inte alltid varit så.Helt ärligt tror jag det i mångt och mycket handlar om att jag blivit äldre. Att man lever och man lär. Jag kan se tillbaka på mina 20-25 och tänka på hur flyktig och sökande jag var. Brydde mig sååå mycket om att vara ”rätt” i Stockholmsmiljön. En miljö jag nu kan förstå aldrig har passat mig från första början. Jag klättrade snabbt karriärsmässigt inom mode, hade nyligen blivit dumpad och var verkligen helt om och kring mig. Töjde och stretchade mycket på mina egna gränser och på vad som var Matilda på riktigt.Jag träffade Wille när jag vad 25 och jag är skyldig min man så mycket när det kommer till min egna trygghet och självkänsla. När jag träffade Wille och för första gången fick uppleva en trygg, respektfull och kärleksfull relation, vågade jag också landa i mig själv och vem jag egentligen är. Wille är en stor anledning till att jag inte längre bryr mig om vad folk tycker eller tänker, att jag vågar tro på att jag kan ta mig ann saker och alltid kommer bli älskad oavsett vad. Här var jag 24, platinablond och antagligen påväg till Spybar för 3 kvällen den veckan :) Hur går tankarna om eventuellt fler barn eller inte? Vi båda känner att vi absolut vill ha fler barn om det är så att vi kan bli gravida igen. Både ur aspekten med syskon för Ferdinand men också för att det jag tycker det är så satans roligt och vackert att få vara någons förälder. Dock tog både mitt psyke och kropp rejält med stryk av att vara gravid sist. Så jag vill hinna läka och hitta tillbaka till mig själv igen innan vi gör ett nytt försök. Jag älskar som sagt att vara mamma men hatade verkligen att vara gravid. Vill hitta ett state of mind där en eventuell andra graviditet mer känns som en revansch mer än något jag bara måste genomlida. Hur är det att leva med någon som jobbar i vården? Mvh jobbar i vården, partner gör ej. Jag känner mig väldigt stolt över Wille. Tänker ofta på den skillnad han gör för andra familjer och deras barn <3 Sen kan det vara frustrerande ur ett egoistiskt perspektiv när Wille ringer och säger att dagspasset som började vid 07, måste förlängas till ett kvällspass som gör att han är hemma 22. Ibland kan det kännas lite ensamt när det blir mycket och så oflexibelt och oförutsägbart. Hur håller man kontakten med vänner under småbarnsåren? Känns som jag inte hinner med. You tell me.. Det är verkligen så svårt eftersom det är så mycket med ens barn som tar uppmärksamhet och energi. Jag vet inte hur många meddelanden jag påbörjat och sen glömt av eller inte hunnit skriva klart. Jag försöker dock göra mitt bästa i att skriva till mina närmsta när tid finns. Uppmärksamma dem med blombud, ringa inför något viktigt eller överaska med något på deras fest trots att jag inte kan vara där. Sen har jag väldigt fina vänner som checkar in på mig ofta. Det är jag tacksam för. Topp 3 relationstips Skratta mycket ihop.Ge varandra utrymme för egna grejer. Duscha ofta tillsammans. Har du sett ”Girls of Stockholm”? Tankar? Inte mer än de klipp som florerar på TikTok eller den marknadsföring som gjorts kring serien, jag följer ingen av de tjejerna själv. Deras typ av influerande har aldrig inspirerat mig så jag har inte heller varit särskilt intresserad av serien. Jag förstår helt och hållet att det finns en stor målgrupp av personer som vill se mer av den här typen av innehåll. Men själv hade jag gärna följt 4 olika kvinnor med varierande karriärer, bakgrunder och livsstil istället. Typ… En mjölkbonde, en hjärtkirurg, en konstnär och en elitidrottare. Jag älskar att konsumera folks enkla vardag och blir helt besatt av att se hur andra lever sina rutiner. Dock inte när rutinerna och liven är den typiskt inrutade influencerns. OBS. Jag är ju ett stort fan av serier som KUWTK och RHOBH, så tro inte att jag inte gottar mig i snuskig reality. Det är min bästa typ av guilty pleasure. Har ni sett serien? Vad tyckte ni? Är det okej att göra slut med en ”vän” som man mår dåligt av? Självklart. Det kan vara avgörande för ens eget välbefinnande och energi. Min kille och jag ska testbo som sambos i min hemstad. Vad kan jag göra för att underlätta för honom?Fint att ni testar, att vara sambos är riktigt mysigt. Jag flyttade ju till Willes hemstad där jag hade noll. Noll vänner, noll familj, noll kontakter och noll koll, haha. Jag tror det är viktigt att man, som den som har bott i staden, är villig att se den på nytt. Det kan lätt bli så att du kanske inte vill testa sånt du testar förut osv. Se till att turista i er stad på nytt! Hjälp honom också att skaffa en cykel. Världens bästa sätt att lära känna en ny stad. Hur tog du dig igenom spädbarnstiden!! jag har en tre veckor gammal bebis - TUFFT!!Det är verkligen tufft i omgångar. Jag försökte hitta lugn i vetskapen om att allt kommer att gå över i perioder. Du kommer få sova igen, få tillbaka din kropp igen, få egentid igen. Säg nu efter mig... This too shall pass. Sen tror jag att jag till sist sänkte förväntningarna på mig själv väldigt mycket och att det då blev enklare. Jag tycker också att en stor förändring skedde när bebis blev 3 månader. Då hittade vi lite bättre rytm <3 Hur ställer du dig till skönhetsingrep/operationer? Har du själv gjort något?Jag är en firm believer till att alla gör som man själv vill och att det inte är min ensak hur någon annan väljer att leva sitt liv. Varken när det kommer till skönhetsingrepp eller annat. Personligen är jag inte sugen på att förändra mitt utseende på något sätt. Jag tatuerade ögonbrynen för 7 år sedan (ni vet sån micro-blading?) och bara det kändes för mycket, för beständigt.Jag tycker det är tråkigt att så många blir influerade att se ut som en och samma person idag, att idealet blivit så onaturligt. Det mest attraktiva och fina jag vet hos personer är deras personliga grejer som är lite ”off”. Det kan vara en större näsa, krokiga tänder eller djupa skrattrynkor. Eftersom jag minns saker i bild är det på så sätt lättare att lägga de dragen på minnet och på så sätt blir de också härligare. Nu när jag blivit äldre och rynkorna börjat bli mer framträdande har jag väl funderat nångång på botox och så. Dock när jag kommit längre i tanken har det alltid känts läskigt, onödigt och skrämmande. Så det slutar alltid i att jag är nöjd som det är. Att jag gillar att åldras. Sen är jag nog också alldeles för feg och har för mycket katastroftankar för att lägga mig under kniven. Inga bröst eller släta pannor i världen är värd eventuella komplikationer.
