Fagert om sommarn då öringen hugger och hjortronen locka. Roligt om vintern på skidorna glida i milsvida fjäll.Det är den femte februari och jag har inte sovit en blund inatt. Ferdinand är snuvig och har svårt att andas. Jag ligger vaken och lyssnar på varje litet andetag. Vakar. Han vaknar gråtandes om och om igen och jag drar honom tätt intill mig. Sjunger "Vargsången" som min mamma sjöng för mig."Vargen ylar i nattens skog,han vill men kan inte sova.Hungern river hans vargabuk,och det är kallt i hans stova.Du varg, du varg, kom inte hit,ungen min får du aldrig."Jag tänker mycket på Jämtland just nu. På tryggheten. Jag har inte varit hemma i Norrland på nio månader och så lång tid har det aldrig gått förut.När jag mår sämre dånar det så ofantligt i mitt huvud. Som ett oavbrutet white noice jag inte kan få stopp på. Jag tänker därför på ljuden. De som fattas mig.På hur det låter uppe på fjället när vinden får susa fritt. Eller i skogen när jag hör bäcken rinna en bit bort genom de tjocka träden. Allra mest tänker jag på hur det låter när isen bryter i Indalsälven. Det är mitt favoritljud. En bekräftelse på att våren är påväg och att om man bara håller ut lite lite till, ska älven hjälpa till att komma med ljuset.Jag känner mig så trött just nu. Ogrundat ledsen. De senaste veckorna, kanske månaderna, är det som att någon dragit upp mig ur platsen jag stod rotad på. Långsamt, långsamt. Rot för rot. Det har gått så långsamt att jag inte har märkt av det själv. Helt plötsligt var det bara som att alla mina rötter låg intill mig. Upprivna.Vem är jag? Vart ska jag?Jag famlar runt bland rötterna. Försöker sortera dem. Hur ska jag förstå vilka jag behöver rota först för att känna tryggheten i mig själv igen?Det har gått någon timma sedan vi vaknade nu. Jag sitter med Ferdinand i knät och han verkar inte tagen av natten på samma sätt som jag. Jag drar honom återigen tätt intill mig. Snusar honom i nacken. Hur ska jag vara någons tryggaste punkt när jag själv famlar i blindo?Jag tänker också på våren. Att den känns så långt bort.På våren har allt lättare att slå rot och växa, kanske så även jag. Isen på Indalsälven. Jag önskar så att jag kunde höra den bryta.
