Hej internetfriends, hur mår ni? Inledningsvis den här veckan har jag känt mig så ensam och ångestfylld. Jag kan ibland känna mig så löjlig och otacksam som känner mig ensam trots att jag har personer runt omkring mig, är bjuden på roliga saker och har vänner som skriver och ringer. Men det är som att ensamheten inte sitter i människorna utan i själen. I mig liksom. Jag går runt här hemma och på tv’n rullar en serie men jag hinner inte registrera vilket avsnitt det är. Dagarna och timmarna passerar med blöjbyten, amning och vaggning men jag, personen Matilda, hinner inte riktigt vara med. Utsprungen från badrummet efter 60 sekunder för det slår aldrig fel att bebis vaknar precis när man själv hoppat in i duschen.Jag är i vanliga fall en person som mår väldigt bra av rutiner och jag trivs med att veta att jag ska iväg till kontoret, att träningspasset är bokat och vad vi ska göra till helgen. Mammaledigheten har därför blivit lite av en utmaning när allt är på uppstuds och efter bebis signaler. Jag hoppas jag snart kommer hitta en bättre rutin även i det här, så dagarna får en tydligare start och riktning. Men just nu känns det lite svårt, tungt och som sagt… ensamt.
