Det var den 23 augusti 2024. En fredag lagomt sval och stilla. Vi hade fått den första slotten för dagen. Det var bara vi och en till familj planerade för snitt just idag. ”Vi satt dig som nummer ett så du inte behöver vara rädd mer” hade barnmorskan sagt när hon ringde mig tidigare i veckan.Inte vara rädd mer? I 270 dagar hade rädslan för den här dagen ätit upp mig inombords. Satt min andning på paus.Vi kom in till förlossningen innan solen gått upp den morgonen. Vi fick en sal. En barnmorska. Operationskläder och ett klockslag. 08:00. Det var då vår förlossning skulle sätta igång.Jag låg där på operationsbordet. En fläkt surrade dovt i bakgrunden. Sjukhuspersonal i gröna kläder försäkrade mig om att saker gick rätt till. Åt mitt håll fanns ett fönster. Jag spände blicken i trädkronorna utanför. In. Ut. In. Ut. Trots de djupa andetagen var det svårt att känna luften i lungorna. Jag låg där med det gröna skynket emellan mig och magen. Wille nära mig hela tiden. En hand som strök över pannan. Över armen. Torkade en tår. Vi hade med oss en högtalare in till salen. Ur den rullade låtarna jag så noga kurerat dagarna innan. Dreams av Fleetwood Mac, The Spins av Mac Miller och ”Skymningsglöd och lejon” av Cleo. Vår läkare, Thomas, sa något om att han snart var här och jag blundade och lyssnade till de norrländska tonerna. ”Jag rördes av en kraft som ingen såg. Tänkte ska den ta mig härifrån så får den ta mig inifrån. Så långt som himlen når så gör jag sånt som inte går. Jag såg skymningsglöd och lejon när jag gick i dina spår.”09:01. Din tid. Trots det höga skriket som fyllde salen blev allt hos mig tyst. Bruset. Dånet. Rädslan. Allt så så tyst. Så stilla. Med tårar som rann ner för min kind kunde jag inte släppa dig med blicken när vi rullade till uppvaket en stund senare. Dina 3340 gram på mitt bröst men ändå lättare att andas än någonsin förut. ”Ser på elden växa flamman når så högt. Lejonet går bredvid och vaktar det som dött. Dom sökte tröst. Flocken är i safezone dom vilar vid mitt bröst. Det fanns luft men inget jag såg då. I rummet vid ett fönster med alla haspar på”Och nu. Mitt barn. Ett helt år. I 365 dagar har du funnits mig nu Ferdinand och aldrig har det varit enklare att andas. Allt är du och du är allt. Min älskade Ferdinand, grattis på födelsedagen.
