Jag fick en kommentar igår från Lisa som skrev såhär: ”Jag vet inte om det här är rätt plats för min fråga men det känns så snällt här på din blogg, så jag provar. De senaste tiden har jag fått en väldigt stark ångest av sociala medier. Kläder, hudvård, m.m som många andra tjejer & kvinnor verkar älska och ha roligt kring, förknippar jag mest med dålig självbild, otillräckligheten, dyrt dyrt dyrt och mer stress. Jag har avföljt många och överväger att ta en lång paus från allt, men får nästan lite ångest över att jag missar vad alla pratar om och inte lever upp till det senaste. Det låter ju illa men kan inte rå för det. Jag bara undrar, får alla ångest över detta (är glädjen bara en fasad) eller råkar jag bara vara en person som är mer känslig? Jag vill så gärna kunna glädjen kring allt med skönhet och outfits , men jag blir så så stressad av det och känner bara att idealen är skyhöga. Det är så mkt man ska ha koll på. (Obs, din blogg och ditt innehåll är en plattform som faktiskt gör mig glad<3).”Lisa <3 Jag vet inte riktigt varför men din kommentar berörde mig så himla, himla mycket. Kanske för att jag själv är i en likande sinnesstämning just nu. Jag har också haft väldigt stark ångest kopplat till sociala medier den senaste tiden och därför också varit ganska frånkopplad dem.Här om dagen satt jag i baksätet i vår bil medans min man körde. Jag hade just spelat in ett framtida samarbete och även publicerat en reel med min senaste outfit. ”Jag förstår inte vafan det är jag håller på med” - hulkade jag fram emellan händerna medans tårarna rann.Och faktum är att det ofta känns så. Jag skäms ofta över det jag lägger ut på sociala medier, en känsla likt bakfylleångest efter en blöt utekväll. Vad sa jag? Vem pratade jag med? Varför gjorde jag sådär?Jag lägger ut saker för att i samma stund radera det efter den skamvåg som sköljt över mig. (När jag tänker efter är jag nog världens sämsta bloggare och microinfluencer).Jag försöker tänka aktivt på allt jag delar. Så aktivt att jag ofta inte delar något alls. Jag vill ta mitt ansvar för att det inte ska påverka någon negativt samtidigt som jag är väl medveten om att jag är med och bidrar till både konsumtionshets och de höga idealen. Och idealen. De är skyhöga. Hemska. Vi ska ha nya outfits varje dag. En skin-care rutin med 13 steg. Jag förstår verkligen din ångest. Det är mer mer mer mer och mer, hela tiden.Vi lever i en helt obegriplig värld och samtid där vi kan konsumera vad vi vill, när vi vill. Vi kommer, hur mycket vi än hänger i apparna, missa majoriteten av det som florerar. Innehåll uppdateras och dateras i samma sekund. Miljoner av människor som konkurrerar om varandras uppmärksamhet. Trender passerar innan man ens hinner uppfatta att de bildats. Vi är också så drillade in i ett system och ”verklighet” som enbart bygger på digital bekräftelse. Där likes och algoritmer bestämmer vårt värde. En outfitbild med 10-20-30 likes är lika med ett misslyckande. Hänger man inte med i de senaste trenderna pissar algoritmen en rakt i ansiktet och det man vill dela med andra, får ingen se.Det är så himla tragiskt för tänk om 30 personer under en dag hade kommenterat att de gillade din outfit, man hade ju aldrig velat ha på sig annat? ___Ofta ser jag folk skriva ut ”Trigger Warning” när man pratar om känsligare ämnen. Faktum är den att jag tycker hela grejen med sociala medier bör ses som en enda stor TW.Du skriver att du börjat avfölja många och det gör mig glad. Jag rensar också ofta. Vi kan aldrig påverka hur, när eller vad folk i vår digitala svärm väljer att publicera och hur det påverkar oss. Vi kan inte heller lägga det ansvar på enskilda individer. Senast jag la ut om hur kämpig natten varit med Ferdinand fick jag en kommentar om hur skönt det var att känna igen sig i någon. En annan om hur jag bör tänka på de som kämpar med att bli gravida. Jag var en tröst för någon, en trigger för en annan. Det vi kan påverka är hur vi väljer att konsumera sociala medier och internet i stort. När det gäller sociala medier har vi alla ett eget ansvar. Hur mycket vi ska konsumera. Vilka vi ska följa. Jag tycker det låter helt grymt med en paus. Fyfan va skönt!Ja, du kanske missar vad folk pratar om. Vilken den senaste boken alla läst är eller vilka plagg som är trendiga i vår. Men vet du, om du sen känner att du vill veta, kanske rakt av bli inspirerad. Då har vi butikerna. Där hänger vårtrenderna i varje skyltfönster och butikspersonalen kan ge dig minst 3 boktips om vi så bara frågar. När jag når kulmen av min ångest över sociala medier gör jag precis som du skriver. Checkar ut och kopplar bort. Ser till att istället omge mig av verkliga människor och intryck. Som med det mesta här i livet tror jag det är viktigt att känna efter ordentligt för vem och varför man gör det man gör. Behöver du verkligen tycka om kläder, smink och hudvård? Om det inte ger dig någon glädje - don’t bother. Gör det som gör dig glad, alltid.När och om du sen känner dig redo att komma tillbaka sociala medier, se till att kurera ditt flöde. I inställningar kan du när som helst återställa det som visas på din discovery page. Fyll det med saker som är snälla mot dig. Kläder har så länge jag kan minnas varit ett kreativt sätt för mig att utrycka mig på. Det gör mig glad att få para ihop mina dumma plagg med varandra och smörja mig med den väldoftande krämen. En stund att rå om mig själv. Jag gör det för mig och ingen annan. ___Förlåt för ett svammel jag inte riktigt tror du bad om. Du lyfte på locket till något som kokat länge. Men vad glad jag är ändå att du tog upp det här på min blogg och att det kändes som ett safe space att göra det på. Det är väldigt snällt här och på mina andra kanaler vilket jag är väldigt glad för. Sen brukar alla som befinner sig på min lilla lilla lilla del av www vara så himla kloka. Är säker på att om vi öppnar upp för diskussion kan nog fler dela med sig av sina tankar i kommentarerna. Nu tycker jag du kopplar bort. När du känner dig redo att komma tillbaka, då lovar jag dig att vi finns kvar och att du inte missat något som är viktigare än ditt psykiska välmående <3 kram
