Jag har precis varit ute och sprungit och ofta i de stunderna kommer det över mig vilket ofantligt privilegium det är att få röra på kroppen. Antagligen är det som i de flesta fall mycket kopplat till algoritm, men den senaste tiden har bilden jag sett kopplad till träning på sociala medier gjort mig så förvirrad och matt. Jag pratar inte om att idealet återigen blivit så oerhört smalt (även om det är en helt annan dystopisk fråga). Utan om hur dyrt, estetiskt laddat och komplicerat det blivit att träna. Det ska vara de rätta och trendigaste träningskläderna, gymkort på studios som likar lyxvåningar och maskiner för hemmet som optimerar träning medans man gör allt det andra man ska hinna med.Jag ser olika typer av träningsformer komma och gå, där den ena trenden är kortare än den andra och med profiler som skapar nya estetiker dit de går. Alltid finns något nytt man ska haka på. Missförstå mig rätt. Jag tycker att det är så bra att vi människor rör på oss och som med allt annat här i livet, gör man det man själv mår bra av. Jag hoppas bara så innerligt att de unga som växer upp idag, speciellt flickorna, också känner att det är nog att ta sig ut i den friska luften. Jogga, gå på det lokala gymmet eller simma i den kommunala simhallen. Att t-shirten man fick på sommarlägret är okej som träningströja och att det fortfarande är så fruktansvärt coolt att hålla på med vanlig hederlig idrott, vad den än må vara.Om jag som trettio+ kan drabbas av en otillräcklig känsla, att jag nog egentligen också borde göra allt det där, ha allt det där - kan jag bara tänka mig hur det är för någon som är hälften så gammal.Då är det skönt att som idag, påminna sig om att allt som egentligen behövs är lusten att röra på sig och sen ta klivet ut genom dörren. För återigen, tänk vilket otroligt ynnest det är att vara vid liv och att få röra på kroppen en dag till. Det är allt annat än nog <3
