Här sitter jag och tankar dagsljus efter en natt där jag och Ferdinand varit lika otröstliga.Nätterna med en nyfödd kan verkligen vara hudlösa. Det är inte mycket som varit ångestfyllt sen Ferdinand kom, förutom just nätterna. Aldrig har jag känt mig mer ensam, otillräcklig och sårbar. Att sitta i mörkret med ett litet liv i ens famn som tycks vara otröstligt och med bröst som bara rinner och värker.. Vill krama om alla mammor, som precis som jag, satt vakna och ammade sina barn inatt. Vi är bäst <3 Fick ett kort av min talangfulla kompis Magda. Irrelevant är det inte. Nu vaknar den lille i min famn så jag ska väl ta och öppna brösturangen. Hoppas ni alla får en fin torsdag. Puss!
