Vet ni vad, jag får erkänna mig besegrad. Det här med att blogga 30 dagar i sträck var en god idé tills jag blev påmind om att jag har en elva veckors bebis. Ferdinand fick sitt första vaccin förra veckan och har sen dess, hängt på mig 24/7. Allt annat har fått åsidosättas, som sig bör när ens hela lilla värld behöver en. MEN jag vill inte ge upp på listan än. Jag tänker att jag kommer arbeta mig igenom inläggen fast inte i ett sträck. Har tex börjat på ett supergöttigt inlägg om vår bröllopsresa till Italien. Hoppas få klart det i veckan då jag tror det kan pigga upp i novembermörkret. Igår firade vi iaf farsdag. Willes första. Var gråtfärdig hela dagen över att han är pappan till mitt barn. Det är så himla fint och ogreppbart, även nu tre månader in. Vi tog oss ut på utflykt med gammelbilen till vänner som precis blivit med hus. Vi åt säsongens första lussebulle, drack kaffe och försökte underhålla två grabbar på totalt 30 ish veckor. Lättare sagt än gjort. I farsdagspresent fick Wille ett gå-ut-och-gå-med-Ferdinand-på-vintern-starterpack. Vi båda blev helt kära i tofflorna och allt är hittat hos Vallgatan 12. Tänker att dom även är en perfekt julklapp, fanns också i andra färger och storlekar för både dam och herr. Idag är det måndag och ny vecka. Eftersom hela förra veckan försvann i ett vaccin-vaggande, ska jag ta den här dagen att re-set’a. Lakan ska bytas, kyl ska fyllas och lägenheten städas. När allt är klart ska jag unna mig att lägga första ordern av juldekorationer. Iiih pirr, längtar!
