Hur kan det redan vara den 28 maj? Det här är den snabbaste månaden i mannaminne och jag!! hinner!! ingenting!! Det är lite mycket nu, minst sagt. Sen flyttlasset gick har varje liten minut gått åt till att sortera och packa upp kartongerna här i huset. Vi kämpar även på med renoveringen som såklart tar mycket längre tid än vi tidigare tänkt. WHO KNEW att det skulle bli svårt att rodda allt det här med en liten bebis som side kick? Jag har gråtit många utmattade tårar den senaste tiden. Känner ofta hur panikångesten står mig långt upp i halsen. Jag har insett hur otroligt viktigt det är med ordning och reda runt om mig för att min hjärna ska kunna fungera. När allt är såhär kaosartat, blir jag som paralyserad. Det blir syntax error i hela tankeprocessen och jag har svårt att komma vidare eller ta mig för något alls. Man har ju fått puls av mindre.Jag fick ett SMS av min kompis här om dagen där hon skrev att ”en pryl i taget, sen är ni på plats”. Det kändes lite lättare att tänka så. Varje liten sak som hamnar på rätt plats, varje litet penseldrag som görs - är ett steg i rätt riktning. Oerhört tacksam för vår baksida och trädgård där det går att hitta ett någorlunda lugnt mitt i allt kaos.Just nu dagdrömmer jag mig en månad framåt. När renoveringen tagit stora steg framåt, våra saker är på sin plats och vi kan börja njuta av huset på riktigt. Känna att det här är vårt hem. Jag vägrar låta sommaren springa ifrån mig precis så som maj månad har gjort. Ikväll ska jag sätta mig och planera, strukturera och prioritera nästkommande vecka så att jag känner mig någorlunda ikapp, om så endast i huvudet. Det brukar alltid kännas bättre då.
